Om man bortser att jag kanske ligger just nu hemma med covid (eller dyligt, inte gjort något test), så är ändå ganska lycklig för att jag äntligen börjat få liten gnutta energi igen.
Det har varit rätt tyst från mitt håll på senaste. Min tanke hela tiden är att jag ska försöka komma igång med bloggen om och om igen. Men livet kommer konstant imellan. Och nu har livet gjort att jag suttit fast i ett utmattningssyndrom under en period.
Så jag har mer eller mindre varit en zombie sedan i början av augusti när jag verkligen tog beslutet att sjukskriva mig. För det var verkligen inte hållbart längre!
Tappade all fysisk styrka och även mitt blodtryck svängde upp och ned hela tiden så jag var konstant svimfärdig – plus att jag dessutom svimmade på arbetstid tidigare i våras.
Men trots den sista periodens jobbiga tid försöker jag blicka framåt, as usual, och är så glad att jag ser framstegen även om jag kommer ta mig ur denna sjukdom.
Jag förstår att många ser att den här sjukdomen som ett blaha då den ter sig så olika från dag till dag. Första veckorna var verkligen en berg- och dalbana i energin. Då kunde jag ena dagen vara pigg i några timmar för att nästa dag vara konstant sängliggandes.
Men om bortser från att jag varit sjuk i någon influensaliknande just nu så känner jag att jag orkar mer och mer för varje dag. Inte så långt som att jag skulle klara av att jobba än, det är en bit bort. Men framstegen är att kunna göra kökssysslor utan att behöva lägga sig och vila efter varje moment. Det är underbart!
