Bjussar på en gammal bild… Det vill säga, jag har fortfarande kort hår. ?
Känns som om det händer sjukt mycket i mitt liv. Dagarna är oändligt långa, men veckorna är tok för korta. Ekvationen är alltså noll.
Har äntligen tagit tag i en sak som jag funderat på galet mycket sedan en kund uppmärksammade mig i slutet av förra sommaren. Vi började diskutera att min kropp blev helt galen efter mina graviditeter. Pratar bland annat om mina knasiga allergier och sedan kommer in på att jag blivit galet frusen då jag var väldigt varmblodig innan min första graviditet. Min kund som jobbar inom vårdbranschen reagerade starkt på med frysningarna och tyckte jag skulle kolla upp det, för hon var rätt övertygad om att det kunde vara sköldkörteln. Min tanke var såklart att jag skulle göra det inom snar framtid. Well, jag och sjukvården är sådär inte jättebra kompisar och jag har tyvärr väldigt tråkiga erfarenheter i min barndom av vården som gör att jag förlitar mig inte på den. Så är jag inte på väg och dö, så ja, då får det vänta lite till. Med mycket i huvudet har jag nu trappat ner lite i arbetstid (jag jobbar bara drygt 8 timmar per dag numera, yaaay) och börjat bockat av saker som borde göras.
Sagt och gjort så bokade jag en tid för en koll. Jag har hört talas om att kvinnor inte förlitas alla gånger på allvar när det gäller att de misstänker sköldkörteln så var fett nervös över att de skulle neka ett besök för mig. Men när jag sa mina symtom som extrema frysningar, svår viktnedgång och ständiga tröttheten så blev jag så glad att hon ville boka ett läkarbesök ändå. Så om några veckor ska jag till en vårdcentral för första gången sedan vi flyttade till Umeå. Det är nog dessutom första gången på säkert tre år. Och då hade jag luftrörskatarr så jag var nästan ”på väg och dö”.? Ja, ni förstår kanske att jag var fullt levande men kändes ju betydligt mer i kroppen än en liten frysning gör.
Jaja, vi får se vad läkaren säger. Annars får jag väl leva som en frusen, trött och överviktig livet ut. ?