Måste börja med att fortsätta där jag slutade i förra inlägget. Hönan är funnen igen, ingen aning var hon var för när jag var ut nästa gång var hon med resten av gänget. Trots att vi hade letat henne flera vändor tidigare. Mysko, men skönt att hon inte försvann helt och hållet!
Idag har vi varit och hämtat vår fina kattjej. Verkar i sin helhet väldigt cool men lite osäker på vår hankatt, Wille. Annars så leker hon lite, sover lite, äter lite. Ja, ni som har haft kattungar själv vet hur de brukar vara, allt är 100%.
Kattungar luktar så underbart gott! Skulle lukta på henne i en evighet! ?
Oh, just det! Igår kom vi (läs jag) äntligen på vad hon skulle heta! Och det slutgiltiga namnet blev … -virveltrumman på- … DIXIE! Hoppas hon kommer trivas hos oss! ?
För drygt en vecka sedan så la jag upp en bild på min instagram där jag skrev ett inlägg att min hälsa har svajat väldigt mycket. Det är därför även bloggen har fått vara lite på kant den senaste veckan.
Det har varit en extremt tuff period som sagt för mig. Så pass att det tagit sig i fysiska uttryck som hjärtklappningar, huvudvärk, ren ångest, illamående, feberkänsla osv osv. Jag vill verkligen inte vara den negativa personen som kommer och berättar för andra att jag mår dåligt och därför vill jag verkligen poängtera att jag vill inte vara en syndabock. Men vill bara förklara att jag har en låg energi och presterar inte lika mycket som förut för att försöka få tillbaka den positiva känslan igen. Jag har nämligen fått höra via omvägar att folk tycker jag exempelvis jobbar för lite och det gör jag för att jag måste. De dagar jag jobbar mer än vad jag orkar kommer jag hem och är ångestfylld med feberkänsla i kroppen. Oftast däckar jag hemma i sängen. Det måste få vara så tills jag har reparerat mig lite.
Men igår när jag hämtade posten låg det ett paket till mig där. Det var min fina moster som sett inlägget på instagram och valt att skicka en liten uppmuntran och omtanke. Ett handskrivet brev med tre ansiktsmasker. Så oerhört fint av henne, så evigt tacksam för de fina personer man har i sin närhet. ? Så lite gör så mycket för själen.
Det fina i det hela är att hon har handmålat denna fina lilla höna. Vilket konstverk!
Bero på höna, så är en av dagens to do att leta en försvunnen höna. Vet att jag såg 5 i hönshuset igår idag hittade vi bara 4. Undra var hon kan vara?
Måste verkligen bjuda på en helt fantastisk bild på när vår tupp Frans Ferdinand och en av våra hönor hittade vår ena kanin Pelle. Man såg verkligen hur de funderade vad tusan det var för dårskap som bodde bakom den där konstiga lådan. De stod länge där och kollade på honom. Så himla söta!
Hönsen är numera frigående när vi är hemma och de senaste dagarna har de vågat vara upp på gården mer och mer. Vi hittade till och med de under altanen igår. Det är så himla mysigt! Just nu är man bara orolig för att de ska våga gå för nära vägen. Men tuppen är rätt duktig på att få flickorna att inte gå för långt. Då jagar han hem dem till hönshuset oftast. Men än så länge försöker jag ha lite översikt över dem så de inte vandrar för nära vägen.
