God morgon!

I går fick vi äntligen hem Pelles bror Kurt hem till oss. Han har tidigare bott hos några vänner som trodde han var en Elsa egentligen, men så var inte fallet. Och vi ville egentligen ha honom redan från start om det var någon kanin extra vi skulle ta. Så när vi upptäckte att Elsa var en Kurt så bestämde vi att han fick flytta hem till oss istället.

Jag älskar verkligen att de är så himla olika varandra även om de är från samma kull och allt. Men de är både så genuint gosiga och lojala kaniner så hälften vore nog. Underbara djur! Så Pelle är mer lik sin pappa som är en lejonhuvad kanin (dock var han helvit istället) och Kurt är mer lik mamma som är 50% lejonhuvad och 50% hermelin. Hon är korthårig svart och vit.

Men allt känns än så länge jättebra med två kaniner i hushållet. Så småningom ska vi antingen kastrera en av dem eller båda och då får de bo i Pelles bur som är betydligt större än den tillfälliga Kurt har. Så länge får de båda nosa på varandra genom burgallret. Och kanske framöver att de får gå lösa samtidigt. Men man vill verkligen inte förhasta allting i onödan! Lugn och fin – mandarin, som Nicklas alltid säger.