Försöker att återgå till normalt liv igen. Eller ja, till att få igång bloggen igen heter det. Det händer saker hela tiden som jag skulle vilja dela med mig av men orken och tiden gör att det fallerar. Man fokusera på ett andetag i taget helt enkelt!
Så åter igen kan vi göra en snabb summering:
Vi har fått en liten kyckling som lyckades kläcka fram från vår förra hönsgrupps ägg. Vi har haft totalt 16 ägg i kläckaren men endast en kyckling kom ut tyvärr. Så den fick leva ensam i några dagar.
Till slut fick ”Kompis” två polare att hänga med. Tyvärr, har båda de avlidit av någon märklig anledning. Och nu letar vi febrilt efter nya vänner utan framgång. Skulle tro att äggbristen som är just nu har påverkat säkert att folk blir sugen på egna höns. Nu har vi även fått klara tecken på att Kompis är en tupp. Så nu är det bara att leta reda på ett gäng damer.
Och dessvärre måste jag även meddela att båda kaninerna har gått bort. Först Kurt, vita kaninen, som gick bort i påsk. Nu bara för några dagar sedan hittade jag Mimmi, svarta kaninen, död i sin bur. Ingen aning om hur de har dött, men mest troligt sviterna från branden som varit orsaken antar jag. Så oerhört tråkigt oavsett vad.
Jag är så fruktansvärt less på döden nu kan jag lugnt lova. Kan bara oturen sluta nu snart?
Ett mirakel har skett! KANINERNA HAR ÖVERLEVT BRANDEN!!!! Förlåt, jag är inte utropsteckenmissbrukare i vanliga fall, men detta är för sjukt för att vara sant!
Det var igår, två veckor och två dagar efter branden, som N ringde mig när jag var på mitt avbytarjobb. Jag gick i godan ro och hämtade massa kor som inte självmant gått in mjölkroboten. N: Du, jag har ett litet dilemma. Jag kikade in i ladugården nyss och tyckte jag såg Mimmi hoppa där inne. Jag: Eh men va? Är du säker? Det är ju helt sjukt. N: Nej, jag trodde först det var en hare men ser nu att det är Mimmi… OCH NU SER JAG KURT OCKSÅ!
Barnens kaniner Mimmi (svarta kaninen) och Kurt (vita kaninen) efter branden som fått komma till en provisorisk bur tills vidare.
Strax därefter lade han på för att komma fram till hur han skulle lösa situationen. Det är inte många gånger i mitt liv jag har gråtit av lycka men denna gång var det ett sådant tillfälle man kan inget annat. Tills oron kommer.. Är de skadade? Har de öronen kvar? Haltar någon? Hur magra är de? Är det bara att avliva dem?
Mimmi, maj 2021.
Han ringde upp lite senare och berättade att han hade fått tag i Kurt och att han höll på att fånga Mimmi. Och mitt i samtalet lämnar han allt och lyckas fånga henne. Så fantastiskt! Förutom att de bara har överlevt branden så är det fascinerande att de dessutom var i stort sett utan skador! Mimmi såg ut att ha lite mindre päls än vanligt men att hon inte tappat mer fluff i den branden är ett under. Annars var Kurt inte fullt lika vit längre.
Kurt december 2020
Dem var såklart hungriga. Och alla typiska livstecken fanns där. De åt, drack, bajsade, kissade och skuttade. Självfallet har vi även rådfrågat veterinär och så länge inget annat avvikande sker behövde vi inte uppsöka dem.
Alla i vår närhet och även så vi fattar inte alls någonting kring detta. Hur har de överlevt branden och brandröken? Hur har de inte dött av skräck när lågorna kastades på dem? Hur har de klarat sig utan mat och vatten i drygt två veckor? Hur har de överlevt rävarna som smyger förbi här titt som tätt?
N hade precis lämnat av Kitty till skolbussen när han fann kaninerna, så hon var helt ovetandes. Så när hon kom hem från skolan så stod jag och Sally ute och mötte upp henne för att se om hon upptäckte att det var uppskottat till kaninburen. Det gjorde hon inte men när hon upptäckte det så var det enda hon kunde säga var: Hur? Och skratta i mellan med ett nytt – hur?
Monty Python and The Holy Grail – The Killer Bunny scene. För dig som är känslig och inte sett tidigare varnar jag för något otäck scen.
Jag har alltid sagt sedan vi fick Kurt att han är kaninen från Monty Python and The Holy Grail s scen med mördarkaninen på skoj. Jag funderar så skarp numera om på riktigt att det ligger något i det. För alltså vad klarar inte våra kaniner om de inte klarade en brand som denna? De är riktiga monster-super-kaniner! 😎
Ser titt som tätt att nya kommentarer från personer som jag inte sett har kommenterat här tidigare. Vill till att börja med säga ett varmt välkommen hit till min blogg. Och här får ni en presentation om mig:
Malin Tarvainen heter jag.
Jag fyller 30 år nästa vecka så kan snart kalla mig medelålders.
Lever tillsammans med min make N och våra två barn Sally, 11 år och Kitty, 7 år.
Äger lite djur: 5 hönor och 1 tupp, 2 kaniner och 2 katter. Men är även medkörare till en ponny.
Bor på landsbygden i ett hus byggt år 1959 i orten Bygdeå (Västerbotten).
Jag har i år 2020, sett det fina med att odla sin egen mat.
Är en kreativ människa och har ett tålamod som heter duga, vilket gör att jag kan göra rätt pilliga saker trots att jag är darrhänt. Jag tycker om att lägga pärlplattor, sticka, virka, måla, och skapa allmänt.
Bero på kreativitet, så jobbar jag på Umeås största nagelsalong som nagelterapeut sedan 5 år tillbaka.
Kallar mig stolt feminist. Då jag tror på allas lika värde därav även så ställer mig inom kroppspositivism.
Jag har även mål att försöka leva ett mer minimalistiskt liv och håller därför på att rensa en hel del i mitt hem för tillfället. Går även inom mer hållbarhet som också är en strävan jag har.
Några frågor på det?
Nu undrar jag vem DU är? Vad heter du? Bor? Djur? Sysselsättning? Tell me!
