När jag växte upp på 90-talet hade vi en granne som skaffade en minigris. Denna gris hette Leo och var en fantastisk individ.
Varje dag efter skolan stannade jag och min syster och hälsade på Leo.
Sedan dess har jag varit fäst vid grisar.
Dessa två är fantastiska individer med så mycket personlighet.
Hyfsat väldresserade är de också. Vi brukar ha haft de lösa ute på åkern någon timme varje kväll för att de skulle få böka och äta fritt när de var som varmast ute. Och oftast kom de hem när man bara ropade ”kom, kom” eller ”kom då grisarna”.
I videon här ovan filmades i samband med att vi hämtade hem grisarna.
Både jag och Nicklas pratade om att skaffa grisar redan när vi flyttade hemifrån vintern 2007. Men på den tiden bodde vi i lägenhet på 3:e våningen och vi kände att där och då var inte tiden inne.
Så det var fantastiskt att bli tillfrågade om vi fick ta över dessa herrar och få äntligen testa vår gamla dröm!
Tack för ditt förtroende!